Under år 1932 hade Australien väldigt stora problem med emuer. Därför organiserades en skyddsjakt för att få bukt med detta problemet. Detta förekom främst i ett område kallat Campion som ligger i västra Australien. Det anlitades soldater med speciella gevär som hade till uppgift att hålla antalet emuer i styr.

På grund av detta började mediavärlden kalla denna jakt för det stora emukriget. Början till detta ”krig” har sin bakgrund efter första världskriget. Då var det många brittiska och australiensiska soldater som valde att bosätta sig i detta område. Efter det som kallades ”den stora depressionen” började alla öka sin veteproduktion.

Emuerna kommer till området

Bönderna i trakten fick snart problem då vetepriserna sjönk trots att de ökade sin produktion. Lagom till att de skulle skörda anlände 20 000 emuer till området. Det kalhuggna landskapet och tillgången till vatten gjorde det perfekt för emuerna att trivas. De började då att plundra bönderna i området. Bönderna blev såklart oroliga över sina marker och skickade en förfrågan till den dåvarande försvarsministern George Pearce. Eftersom de tidigare hade deltagit i första världskriget hade de tidigare vapenvana och ville ha lov att använda en viss typ av kulspruta. Detta var något som den dåvarande försvarsministern gick med på.

Kriget startar

Det så kallade kriget startade i oktober 1932. Tyvärr blev det försenat på grund av regn som innebar att emuerna hade chansen att sprida sig över ett ännu större område. Tanken var först att soldaterna skulle lyckas samla in ett hundratal emuer och att deras fjädrar skulle användas till hattar. Det första försöket gjordes i området Campion där de nyligen hade sett cirka 50 emuer. Soldaterna försökte samla ihop så många fåglar som möjligt för att kunna ta dem i grupp. Dock var fåglarna smartare än så och lyckades sprida sig i mindre grupper, i stil med klassisk spelteori. När operationen avslutades hade de lyckats döda nästan 1 000 emuer.